När Carina Röstlund var liten , fanns det inga tolkar tillgängliga där
hon och sin familj bodde. Det fanns knappt tolkar på 60-70 talet.
Hon fick ställa upp och tolka åt sin döva mamma och då fick hon reda på
mycket personliga saker om sin mamma som ett barn helst inte ska veta.
Carina som liten och hennes nyligen bortgångna döva mamma Sonja
Carinas berättelse berörde många, särskilt om hennes mamma upplevelser från skolan.
Sonja fick liksom många döva äldre bära tunga saker från barndomen.
Livet på en institution som den dåtidens dövsskola var inte enkelt eftersom det
förekom sexövergrepp, tukt, misshandel på barn.
Trots Carina, liksom många CODA ( children of deaf adults) barn blev vuxna tidigt
på den tiden är hon glad för att tillhöra två världar.
Även om hon känner sig mer hemma i den döva världen pga identitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar